Efter en god natts sömn vaknar jag upp i mitt ljusa sjukhusrum. Det är ljust eftersom det är mycket snö ute, som reflekteras genom persiennerna. Jag lägger mig tillrätta i sängen och tänker på att ta det lugnt.
Mitt bröst och min mage är uppsvällda och jag kan känna hur det stramar runt magen där stygnen sitter. Vid det här laget har jag egentligen ingen smärta, bara spänningar och jag andas lätt eftersom jag känner mig andfådd.
Känslan av tryck på lungorna är ett resultat av att magen trycker mot lungorna internt. Detta måste bero på en inre svullnad till följd av operationen.
Därför måste jag titta ner på mina sår och se var stramheten kommer ifrån. Jag lyfter på filten och ser en massa plåster, slangar och några ytliga repor på min hud. Det ser värre ut än det känns, tack och lov, och precis runt min mage sitter ett litet rektangulärt paket, som liknar ett pengabälte som man kan se turister bära.
I förpackningen finns några allvarliga droger – morfin och även laxerande medicin. Jag tror att jag kommer att behöva båda två!
Lämna ett svar